Hur väljer man en NTC-termistor?
I kretsdesign definieras vanligtvis ett målresistansområde först. Inom detta område bör provtagningspunkterna på R-T-kurvan fördelas så jämnt som möjligt, och motståndsskillnaden mellan intilliggande temperaturpunkter bör maximeras för att förbättra temperaturupplösningen och mätnoggrannheten.
Därför kan lämpliga NTC-termistormodeller väljas genom att utvärdera R-T-karakteristikkurvan som bestäms av R25 (noll-effektmotståndet vid 25 grader) och B-värdet, för att säkerställa att den uppfyller designkraven.
Hur man får en mer linjär temperatur–spänningskurva med högre upplösning
Eftersom resistansen hos en NTC-termistor ändras exponentiellt och minskar snabbt med temperaturen, läggs vanligtvis ett seriemotstånd till. Detta förhindrar överdriven ström under vissa temperaturförhållanden som kan skada NTC. Dessutom kan en placering av ett motstånd parallellt med NTC ändra kurvans lutning, vilket ytterligare optimerar temperatur-avläsningsupplösningen.
Som visas i figuren nedan, efter att ha lagt till ett 10 kΩ parallellmotstånd, minskas lutningen avsevärt och kurvan blir mycket mer linjär, vilket indikerar förbättrad temperaturupplösning.
Utifrån applikationskrav kan ett lämpligt B-värde och nominellt motstånd väljas och serie-/parallellmotstånd kan läggas till så att mikrokontrollerns ADC läser av en temperatur–spänningskurva som är så linjär som möjligt och har högre upplösning inom det önskade temperaturområdet.
